Har precis vaknat. Åter igen så har jag haft konstiga drömmar.

Det känns som mitt huvud inte riktigt vad som har hänt det sista.

Jag vet vart mitt hjärta tillhör. Men är mitt hjärta tryggt där?

Även om jag går, så kommer mitt härta vara kvar där.

Och det är svårt att gå vidare när ens hjärta inte följer med.

Det är så typiskt livet. Så typiskt mig också på något sätt.

Min mamma har alltid sagt "Du ska aldrig bli så beroende av någon,

så du inte klarar dig själv". Det är precis så det har blivit.

Men jag förstår inte hur JAG har hamnat här? När jag står utanför och blickar

in på allting, så ser jag att det är inte såhär jag är egentligen. Jag är så inne i allt.

Jag kan sitta och tänka, och komma på mig själv om hur konstig jag har blivit. Och hur konstigt livet har blivit.

Och det är mitt val, det jag väljer nu, kommer spela stor roll. Och det skrämmer mig mycket. Jag vill stanna kvar hos de människor jag är trygg hos. Men de människorna håller på att skapa deras egna liv. Och de förväntar sig att jag också ska göra det. Men det har hänt så mycket att jag står kvar här och trampar. För jag vet inte hur jag ska göra det, när jag ska göra det och Om jag ska göra det.

Åh, vad kladdigt allt detta blev..